Lördag, mulet ute.....hela världen pratar om norge och den oerhört hemska tragedin som dom blivit utsatt för. Jag har inte tänkt spekulera i det till skillnad från min sambo som läser överallt och analyserar hit o dit. Det är så mycket med skriverier om detta nu och jag har redan tänt ljus för dom omkomna så jag måste nu skriva om något som e lite roligare. Denna Lördag e det skitväder, inte direkt kallt, men trsit ute. Vi hade planerat att gå på marknad idag men karln fick fara själv. Det finns en sak som jag verkligen hatar och det e när människor är ögontjänare. Han hjälper ju som sagt aldrig till men någonting så sker inom dessa väggar. Alltid jag som tar allt ansvar. Låter överdrivet men jag kan nog garantera att jah  kanske bytt blöja på lillan tre eller fyra ggr. Man läser om dom som har det jobbigt för att deras karlar gör si o så. Men min han gör INGENTING....

Jag skickade honom till marknaden själv för jag e så less. Ett bra exempel bara om vi tex äter middag med hans familj o lillan tjollrar o kanske rusar hit o dit så säger han alltid men sitt du gumman jag tar henne vilket han annars ALDRIG gör. Hatar att han ska se låtsas vara så snäll när det endast handlar om man är med hans familj . Brukar kommentera tillbaka att -jaha varför ska du göra det helt plötsligt.

Nu till något roligare, min lillasyster ska få barn, helt sjukt fattar ingenting...

Livet går så jävla fort fort fort. Jag har inte så mycket mer vettigt att skriva om för tillfället. Ett super recept kommer däremot ikväll;-)

Har haft en riktig grubblar dag idag. Har varit med min lilla super mysigaste dotter och min bästa vän och hennes barn. Det är det roliga med somrar att allt lever upp. Där vi bor e det helt dött på vintrarna vilka brukar vara lååånga här uppe i norr men det finns massa mysiga sommar cafeèr runt omkring här där det finns allt från leksaker, pyssel o annat för barnen. Jag blir så glad önskar ibland att vintern inte va så lång. Konstigt det där jag som alltid älskat vinter.....köra skoter, pimpla. Ja åter till dagen jag har grubblat mycket över livet tror jag man kan kalla det. Det hände en olycka i denna stad för npgra dagar sen en drunkningsolycka kan man nog kalla det (vill inte gå in på det mera av respekt för de anhöriga). Hur somhelst så befann sig min bästa vän där o fick komprimera henne eftersom hjärtat inte slog. Hon gjorde det mycket bra hon hade sprungit fram dit eftersom lill tjejen hade samma baddräkt som hennes minsting. Jag har alltid haf tmycket empati och sympati nästan för mycket iblan men innan jag fick barn va det på ett annat sätt. Nu när något sådant händer så börjar jag typ må illa, jag känner rädsla och kan förstå hur det skulle kännas (fast det skulle givetvis vara värre än man någonsin kan beskriva det).  Men det jag menar är att det sätter sig på ett annat sätt. Jag vet itne vad jag skulle göra om det hände mig. Min första tanke e väl att man skulle vilja vandra samma väg. Man blir så oerhört tight med sitt/sina barn speciellt om det varit som för mig, det har bara varit jag och hon. Vi bor tillsammmans men han har inte iaf deltagit, men det e en annan historia. Men barnet blir som ens högra ben, man känner sig nästan konstig och tafatt när dom e borta. Nu e jag en riktig höns mamma har aldrig lämnat bort henne knappt och är med henne och gör olika saker varje dag:-). Men jag blir mer o mer medveten om att man är dödlig, sånt skrämmer mig. Hjärnblödningar, hjärtproblem och olyckor. Önskar att jag inte va en "tänkare" för det gör mer ont än gott iaf för mig. Man bearbetar mycket vilket e bra men man gör det före det har hänt och det innebär att man allt som oftast grubblar på ens rädslor. Jag vill kunna ta dagen som den kommer och njuta av det. Det låter som att jag aldrig e glad;-) men se ni det e jag nästan jämt;-). Önskar alla en trevlig helg iaf....

På återseende....         Jag ber till allt som finns att be till att jag föralltid få ha denna fantastiska lilla människa vid min sida. Hon är mitt ALLT<3<3<3

Mamma älskar dig...